För ett par veckor sedan var vi uppe i Bruksvallarna och åkte skidor. Såå underbart att komma dit igen. Vi hade ju en otrolig vecka däruppe i somras med många jättefina vandringar, bland annat till Mittåkläppen. Det var roligt att återse platserna, nu i en helt annan skrud. Både i somras och för några veckor sedan slogs jag av hur helande naturen däruppe är. Det är lätt att vara i nuet och bara njuta, speciellt när man har tur med vädret som vi hade vid båda tillfällena.
Därför kändes det extra grymt hur världsläget förändrades när vi kom hem. Jag hade hållit mig uppdaterad och anande oråd men jag ville ändå inte ta in att det kunde bli en så stor konflikt som det blivit. Det känns så fruktansvärt onödigt. Vi har precis tagit oss igenom ett par års världsomfattande pandemi och börjat ana lite ljusare tider då man skulle kunna leva lite mer normalt igen. Och så kommer en galen makthavare och raserar allt! Noll respekt för människoliv eller klimatet, pratar till och med om att använda kärnvapen. Hur är det möjligt i modern tid?
Det är svårt att inte hamna i total depression men jag tror ändå att man behöver ha lite distans ibland och drömma sig bort till de goda ögonblicken i livet. Jag vill hoppas och tro att de flesta länder jobbar för en snabb lösning på konflikten och att kriget upphör.