Den här sommaren blev inte som jag hade planerat. I slutet av maj fick jag otroligt ont i mitt vänsterknä. Det har varit besvärligt i många år med värk, bakercysta och svullnad som är svår att få bukt med, men nu var det värre än vanligt. Intensiv smärta mest hela tiden och jag kunde bara gå i slow motion. Det blev dessutom svårt att cykla trots el-cykel eftersom jag inte kunde lita på knät när jag klev av cykeln. Typiskt nog hände detta när folk börjat gå på semester så det var svårt att få läkartid. Jag var beredd att bli opererad, så illa var det. Och vi som skulle åka på vandringsresa till Österrike…
Vi kom iväg trots allt och det var fantastiskt att få vara med men väldigt trist att ha så ont. Jag fick äta smärtstillande för att kunna gå skapligt. Tur att vi var i Saalbach där det fanns många kabinbanor. Jag kunde åka upp till toppen, gå runt en del däruppe och sedan åka ner igen. Det var otroligt härligt att få vara i den vackra miljön och umgås en vecka med familjen
När det äntligen blev dags för min läkartid hade värken börjat avta och vi kom överens om att vänta med operation. Jag känner mig rejält tilltuffsad av att ha fått en så kraftig ihållande smärta, den varade i mer än sex veckor. Nu är jag tacksam och glad över att ha blivit nästan återställd. Jag gör övningar dagligen via Joint Academy och ska träffa en fysioterapeut nu på torsdag. Hoppas att rehabträning gör att mitt artrosknä håller sig ganska bra en längre tid. Röntgen visade begynnande artros i vänsterknät så det lär nog bli en operation förr eller senare. Nu när det inte gör ont längre och jag kan cykla igen så hoppas jag på senare.
Tur att man glömmer vissa saker ganska snabbt. Nu när min kropp inte värker längre så kommer jag ihåg semestern som helt fantastisk 😉