Författare: karinb

Nu har jag fått min första spruta. Läget känns lite mer hoppfullt men jag kommer fortsätta att använda munskydd i jobbet ett bra tag till. Fortfarande masserar jag endast baksidan av kroppen så mina kunder får ligga på mage. Så småningom när fler har blivit vaccinerade och smittan har gått ner så kommer mina kunder att få ligga på rygg igen men det dröjer nog ett tag.

Det känns som att den vänder nu, fler vågar unna sig en massage. De som kommer har ofta väldigt ont i kroppen av allt hemarbete och stillasittande. Det brukar bli mycket bättre efter massage där musklerna blivit uppmjukade och triggerpunkterna har fått sig en omgång. Härligt att kunna hjälpa till!

 

Nu har jag äntligen provat på att åka slalom igen. Det var fyra år sedan sist och två och ett halvt år sedan min knäoperation. Jag har varit lite nervös inför det. Utrustningen är tung och klumpig och mina knän känns lite sköra. På ett sätt gick det bättre än jag trodde, det är lite grann som att cykla, har man en gång lärt sig det så finns det kvar. Å andra sidan kändes det lite mer läskigt än vad jag trott att det skulle göra. I synnerhet mitt vänstra (icke opererade) knä gjorde ont i vissa lägen och skapade en känsla av osäkerhet. Efter ett par åk kände jag mig lite säkrare men grundkänslan var ändå att jag var för trött och öm i mina knän efter all längdskidåkning för att det skulle kännas riktigt bra. Så jag tog det säkra före det osäkra och nöjde mig med fem åk. Kul ändå att ha provat och nästa gång ska jag vara utvilad och laddad. Backarna i Tänndalen var väldigt fina!

Så härligt det har varit med snön och kylan både i Stockholm och i fjällen. Det gör något speciellt med en när marken blir vit och fin. Jag passade på att tanka ljus i helgen när det var fint väder, såå underbart. Tog en lång promenad på lördagen eftersom jag skulle sitta i bilen mest hela dagen på väg upp mot Härjedalen. Vi hade fint väder då också och det var skönt att njuta av vinter-Sverige.

Nu är det skidåkning varje dag som gäller. Det har blivit min favorit när det gäller motionsform. Hemma i Stockholm cyklar jag varje dag men ofta är det slirigt och vingligt nu när det är snö och is. Mycket skönare på sommarhalvåret men det går ändå bättre än vad jag trodde.

God fortsättning på det nya året!

Jag hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre år än 2020. Likadant tänkte jag förra året vid samma tid. Då hade jag upplevt en jobbig tid under hösten 2019 med besvärliga undersökningar, cancerbesked och operation. Jag kände mig peppad inför 2020 att det skulle bli en bra nystart för mig. På sätt och vis blev det så. Operationen hade gått bra och jag återhämtade mig ganska snabbt. Det gick bra att komma igång med jobbet och träningen. Sedan kom Coronan…

Min verksamhet dippade mycket under våren men jag tog vara på tiden och passade på att skanna in gamla diabilder, något jag tänkt göra länge men inte haft tid med. Skönt att det äntligen blev av och roligt med all nostalgi.

Under senare delen av våren började jag att massera på Studio Fresh Effect i Sundbyberg. Samarbetet där gjorde att jag fick lite mer jobb och under hösten har det blivit många behandlingar. Det har gjort att det känts lite hoppfullt trots allt.

Så nu känns det spännande med ett nytt år framför sig. En ynnest att få börja det nya året med skidåkning i de snötyngda skogarna i Orsa!

Tänk vad det gör ändå när julbelysningen kommer upp. Det känns lite lättare att stå ut med det kompakta mörkret när man kan låta sig omslutas av alla små lampor som bildar stjärnor, hjärtan och älgar.

Jag var inne i stan häromkvällen och det var fint, jag blev glad av det.

Nu är det mörkt och dyster. Det känns tungt med Coronan som eskalerar mer än någonsin. Kommer det att ta slut någon gång eller kommer det bara att fortgå? Hur ska man kunna hitta ljuspunkter i den här tillvaron? Det skulle möjligen vara att vi snart går in i december och då kommer pynt och belysning att hjälpa oss att se lite ljusglimtar. Redan nu kan det vara fint emellanåt när man kommer hem på kvällen men ofta upplever jag det som ganska kompakt mörker. Måtte vi kunna vara tillsammans i julhelgen, det känns extra viktigt i år.

Ofta längtar jag efter dagar med vackert väder, blå himmel och solsken men även gråmurriga dagar kan ge skön återhämtning. Det blir ett speciellt lugn i naturen. Just nu är det så fantastiskt med alla färger som finns i skogen. Dessutom är det fascinerande att se växter som vissnar och ruttnar och får helt andra former. För att inte tala om dofterna, den lite fräna av ruttnande löv ihop med den fuktiga jorddoften. Jag älskar verkligen att vara i skogen och är så tacksam över att ha en fin gammal nära mitt boende.

I fredags hade jag tur. Vädret var fantastisk med behaglig temperatur och härligt solsken mest hela dagen. Vi hade med kort varsel bestämt oss för att ta en semesterdag och åkte ut till ett av våra favoritställen – Björnö längst ut på Ingarö i Stockholms skärgård. Landskapet är härligt med stora fina skogar, öppna landskap där fåren betar och en närhet till Östersjön mest hela tiden. Det finns en väldigt fin utsiktspunkt där man kan sitta och blicka ut över havet. När vi kom dit möttes vi av underbart solglitter i vattnet. Jag blev sittandes där länge och bara söp in tillvaron.

Tur att det finns sådana ställen att komma till nu när allting fortfarande är så osäkert och skrämmande med Corona. Jag längtar efter att kunna träffa folk som vanligt igen.

Igår vaknade jag med en stark längtan till naturen. Det har blivit som ett behov nu när det nästan inte går att göra något annat på grund av Corona. Jag är lyckligt lottad som har både vacker natur och en sjö i närheten av min bostad men ibland räcker det inte till.

Som tur är delar jag och maken intresset av att vandra i naturen och han var snabbt med på att vi skulle ta oss till något vacker naturområde ganska nära Stockholm. Valet föll på Bogesundslandet och Stora Slottsrundan. Så himla vackert!! Slottet är väldigt speciellt, skogen välskött och vacker med många öppna fält i närheten och havet ständigt närvarande.

Jag är så glad över mina sköna vandringskängor som gör att jag kan gå långa skogsvandringar igen och njuta av dom utan att ständigt tänka på värkande knän. Jag mår så bra av den energi jag får av den vackra naturen. Härligt att kunna fånga det på bild så att jag får njuta av det även senare under åren.

I helgen var det fånga dagen som gällde. Det var fint väder när vi vaknade på lördagen och maken och jag hade båda en längtan ut till skog och mark. Vi packade en matsäck och åkte iväg till Flemingsbergskogens naturreservat. Så vacker skog! Egentligen hade vi tänkt kolla efter svamp men det såg vi knappt några alls och definitivt inga ätliga. Däremot fanns det gott om lingon och blåbär och vi tog gott om tid på oss att plocka. Det blir nästan som en meditation att gå där i lugnet och bara koncentrera sig på plockningen. Skogen ger en otroligt skön energi! Vi tog fikat uppe på en mossbeklädd bergknalle. Det kändes lite ovant att inte komma fram till någon sjö men också lite speciellt att sitta där mitt i skogen. Mot slutet av utflykten hann regnet ifatt oss och vi blev ganska blöta innan vi for hem.

När vi kommit hem sprack det upp igen och blev soligt och fint. Efter en stunds vila tog vi en tur med båten. September kan verkligen vara fint och det gäller att passa på innan höstrusket kommer. Molnen var dramatiska när vi åkte ut men den här gången klarade vi oss undan regnet. Stockholm är en fantastisk stad, i synnerhet från vattnet.