Så skönt det var att få komma till Bohuslän igen! Det är ett helt annat ljus där som gör så gott. Jag njöt av fulla drag av att få gå runt och ta in alla härliga platser. Havet är ständigt närvarande och vi satt ofta och blickade ut över horisonten. Det är något jag brukar längta till under vintern när vi är långt från Bohuslän. Ofta var det ett alldeles speciellt ljus när himlen var lite gråmulen och havet och himlen skiftade i olika nyanser av blått/grått/vitt.
Vi gick några vandringar längs med Soteleden, så fint!! Variationen på landskapet är rik: släta klippor, sandstränder, lummiga skogar och dalar, vida ängar och betesmarker. Alla bidrar de till en lyckokänsla hos mig och jag har kunnat tanka energi inför kommande höst.
Just nu är jag tillbaka i Stockholm och det finns massagetider att boka. Välkommen!
På lördag bär det av, då får jag äntligen åka till Bohuslän igen. Normalt brukar jag fira midsommar där men i år kändes det inte aktuellt med tanke på Corona. Midsommar blev bra trots det. Jag är otroligt privilegierad som bor i ett vackert Stockholmsområde alldeles nära vattnet. På midsommardagen blev det middag på balkongen med mina närmaste.
Härligt att äta middag på båten och kunna ta ett kvällsdopp utanför Minneberg. Det var många båtar där men vi kunde ändå bada med bra distans.
Mina artrosknän gör att jag är lite mer begränsad i rörligheten och jag har varit lite orolig för om det skulle gå att bada ifrån båten i år. Vår badstege är kort och smal och i ett visst läge hamnar man i en väldigt böjd vinkel på benen och då gör det väldigt ont i mina knän. Men med min egen far som inspirationskälla tänkte jag att det här borde gå att lösa. Så med hjälp av ett rep tillverkade jag ett extrasteg till badstegen vilket gör att jag kommer upp i ett upprätt läge redan nere i vattnet. Sedan var det mycket lättare att komma upp i båten. Badsommaren är räddad!
Mina knän har dessutom blivit bättre av den laserbehandling jag fått av OnLife i Kallhäll. Behandlingen har gjort att mitt opererade knä minskat i svullnad med minst 1 ½ cm. Det i sin tur gör att jag har lättare för att räta ut benet så att det blir ganska rakt igen. Numera kan jag sitta med raka ben i soffan utan att det gör ont, jätteskönt!
Min verksamhet har helt klart påverkats av Corona. Många företag har pausat på grund av att så få är kvar på kontoret. Massagen i min egen verksamhet påverkas av att många av mina klienter tillhör riskgruppen och därför håller sig hemma. Själv har jag haft tur så här långt och hållit mig frisk. Så länge jag är frisk och symtomfri fortsätter jag att ge massage.
Massage behövs verkligen i dessa konstiga tider. Många som jobbar hemifrån får ont i sina kroppar av obekväma arbetsställningar. Dessutom mår man bra av beröringen, i synnerhet nu när man knappt tar i varandra. Jag är noga med hygienen och rengör bänken noga mellan behandlingarna. De flesta behandlingar sker numera genom att man ligger på mage. Skulle det behövas att man ligger på rygg använder både jag och klienten munskydd som jag tillhandahåller.
För det mesta går det ganska bra i dessa konstiga Coronatider med social distansering, men ibland deppar jag ihop totalt. Jag saknar mina släktingar och vänner som jag inte träffat på evigheter. Jag saknar att kunna ta del av olika kulturella evenemang. Jag saknar att sjunga i kören och få träffa mina körkompisar.
Dagens väderprognos för Stockholm utlovade flera regnskurar så det gällde att fånga dagen på morgonen medan det fortfarande var soligt. Jag tog en lång och härlig cykeltur runt flera av Stockholms vackra öar. Långholmen är en speciell favorit och det var som balsam för själen att njuta av försommargrönskan där. Nu känns det lite lättare och jag tar mig nog igenom även den här dagen.
År 2020 har börjat riktigt bra för mig. Jag är i princip återställd efter tarmoperationen och känner mig mycket piggare och starkare än jag gjorde i höstas. Såhär i efterhand förstår jag att det tog ordentligt på psyket att få ett cancerbesked. Det i kombination med alla undersökningar och förberedelser för koloskopi tog musten ur mig, jag blev otroligt trött. Därför är det extra skönt att känna sig pigg och sugen på att arbeta och träna igen. Det har varit jätteroligt att träffa alla trevliga klienter igen. Det är inte alla yrken där man får så mycket positiv feedback direkt, jag är otroligt tacksam för det. I veckan har jag varit och pratat om nya spännande uppdrag. Det ska bli roligt!
Så är då 2020 här. Det känns härligt att vi går mot ljusare tider!
I mellandagarna var jag med maken och dottern i Orsa Grönklitt och åkte skidor. Det funkade jättebra att åka skidor. Först var jag inställd på att promenera men det var så skönt att kunna använda skidåkningen som rehabilitering! Det blev många härliga kilometer under våra dagar där och det bådar gott inför februari då vi ska åka upp till Bruksvallarna. Där finns det också fantastiska skidspår även ut på fjället.
Tillbaka i Stockholm hamnade temperaturen på 8 plusgrader. Suck, ingen snö här inte. Tur att Östermalms IP finns så att vi kunde åka lite långfärdsskridskor istället. För mig var det första gången på nästan två år. Förra säsongen kändes det inte som att min nya knäled tyckte att det passade så bra så jag vågade aldrig testa. Nu gick det jättebra efter de första osäkra skären. Jag älskar verkligen när man kommer in i en lugn rytmisk lunk, det är så skönt meditativt att åka då.
Idag gav jag min första massage efter sjukskrivningen. Det kändes också jättebra så nu är jag på G igen. Skönt!
Nu står år 2020 för dörren och det hoppas jag ska bli ett bra år. År 2019 har varit lite blandat. Det har varit lite svårt att hitta en bra balans mellan fysiskt arbete, återhämtning och egen träning. Mitt knä har varit mycket bättre än innan operationen men inte helt bra. Ibland har det blivit överansträngt av mitt fysiskt aktiva jobb och mina promenader. Då svullnar det upp och blir stelt och det är vila som gäller. Frustrerande.
Jag fyllde 60 år under 2019 och det var trevligt. Jag har gjort en del roliga resor med anledning av detta och firat med släkt och vänner. Att bli 60 bidrog även till att jag blev erbjuden att lämna ett avföringsprov till sjukvårdsregionen Stockholm-Gotland. Lite skrämmande kändes det men ändå bra att ta tag i och få reda på hur det står till med mig. Provet visade på blod i avföringen och nu blev jag kallad till en koloskopiundersökning. Den var besvärlig. Först skulle jag hålla en diet veckan innan som går helt emot det jag äter nuförtiden. Jag fick inte äta fibrer, frukt eller grönsaker med skal utan skulle hålla mig till vitt bröd, vitt ris och potatismos! Sista dagen innan undersökningen skulle jag vara fastande och dessutom dricka flera liter med ett laxeringsmedel som smakade fruktansvärt illa, det var nästan värst. Sedan gjordes själva undersökningen och den är inte heller kul. Det visade sig att jag hade ett ganska stort antal polyper som man plockade bort. Polyper i sig är inte farliga men får de växa till sig kan de utvecklas till cancertumörer. I den största polypen som togs bort hittades oroliga celler och en del cancerceller!
Att få ett cancerbesked är väldigt laddat. Hösten har kantats av undersökningar och oroliga tankar. Först fick jag göra en skiktröntgen för att se om några fler organ i buken var drabbade av cancer. Sedan blev jag opererad i tjocktarmen. En tio centimeter stor bit av tarmen togs bort i förebyggande syfte, fem centimeter innan polypen och fem centimeter efter polypen. Tarmbiten sändes på analys och efter två veckor fick jag besked om att all cancer var borta och jag nu var färdigbehandlad. Vilken härlig julklapp fem dagar innan julafton!
Det har varit omtumlande och väckt många tankar. Redan tidigare har jag varit medveten om att jag inte är odödlig men jag vill ju gärna leva i många till och få vara med min familj och mina vänner. Det gäller verkligen att ta vara på nuet och uppskatta det man har och inte ta något för givet. Det låter kanske som klyschor men det blir extra viktigt när man gått igenom en cancerbehandling.
Med lite perspektiv kommer det kanske att kännas som om jag kom väldigt lindrigt undan. Jag är verkligen tacksam att jag bor i Stockholm och erbjöds att göra ett avföringsprov. Jag är också glad över att jag tog tag i det och att min cancer hittades i ett tidigt skede vilket gjorde att det räckte med en mindre operation. Så det är en uppmaning till er alla, ta chansen när ni får den, det kan rädda ert liv.
Jag känner mig redan tämligen återställd och ser fram emot 2020 med tillförsikt. Det kommer att bli ett bra år!
Vilka härliga höstdagar det har varit emellan alla regndagar. Jag älskar när det är alldeles vindstilla och träden nästan är självlysande. Häromdagen promenerade jag på Långholmen i Stockholm. Där finns mycket fin natur och man får nästan en känsla av att vara mitt inne i en stor skog trots att storstaden finns runt omkring. Långholmen är verkligen en oas i Stockholm. När jag var nyinflyttad i Stockholm för mer än 30 år sedan tog jag ofta vägen förbi Långholmen. Det var som att komma ut på landet, jag gillade det. Det och så allt vatten runt holmen, det var det bästa.
Idag är det ett år sedan jag genomgick en knäoperation. På grund av artros hade mitt högerknä blivit utslitet, ömt och svullet. Vid operationen öppnade man och gjorde en bedömning att det räckte med en halv protes, det vill säga en metallbit på insidan av överbenet som möter en plastskiva på insidan av underbenet. Operationen gick bra och jag blev sjukskriven i åtta veckor. Det var väldigt smärtsamt i början. Med mycket träning och tålamod har det så sakteliga blivit bättre och idag känner jag mig i princip återställd.
Äntligen kan jag gå långa promenader i skog och mark utan att knät svullnar upp och gör ont. Även långa stadsvandringar fungerar bra. Jag cyklar varje dag till jobbet och det är härligt att kunna göra det valet. Visst finns det saker jag inte kan göra, jogga till exempel. Det är en sorg men jag vill ju vara rädd om mitt halva nya knä så att det håller länge och då väljer jag bort aktiviteter med mycket stötar på knäna.
Jag är så tacksam över att jag bor i Sverige där jag kan få en bra sjukvård och har möjlighet att fortsätta leva ett aktivt liv.
Andra delen av min semester tillbringade jag i Bohuslän. Jag älskar att komma ut till havet och njuta av solljuset och vågornas skvalp. Det känns verkligen som att man tankar kraft och energi till vinterns mörka dagar.
I år kunde jag njuta av Kuststigen på Malmön igen. Det gick jättebra att gå runt hela ön med min nya knäled. Så skönt att kunna ta del av naturen på det sättet, det har jag längtat efter.
I närheten av Bovallstrand ligger ett naturreservat som heter Anneröd och där finns en helt fantastisk bokskog. Det har nästan blivit en tradition att åka dit minst en gång per sommar. Det är som att komma in i en stor grön sal och man kommer direkt in i ett meditativt tillstånd, åtminstone jag. Kontrasten mot kusten är stor. Här handlar det om ett stilla sus och ett stort lugn som är minst lika välbehövligt.
För ett par veckor sedan var jag i Normandie i Frankrike. Det blev en helt fantastisk resa där reste runt i bil och besökte olika delar av Normandie. Vi hade tänkt ut en rutt hemifrån och bokat boende längs den tänkta rutten. Det blev jättebra med en blandning av landsbygd och kustsamhället. Överallt var det väldigt vackert. Vi blandade kulturupplevelser med friluftsliv och nedslag i historien, framförallt runt andra världskriget. Det märktes att det varit 75-årsjubileum av D-dagen tidigare i sommar.
Det finns mycket kvar att upptäcka men jag har fått många fina ögonblick att leva på i vintermörkret.
