Igår vaknade jag med en stark längtan till naturen. Det har blivit som ett behov nu när det nästan inte går att göra något annat på grund av Corona. Jag är lyckligt lottad som har både vacker natur och en sjö i närheten av min bostad men ibland räcker det inte till.
Som tur är delar jag och maken intresset av att vandra i naturen och han var snabbt med på att vi skulle ta oss till något vacker naturområde ganska nära Stockholm. Valet föll på Bogesundslandet och Stora Slottsrundan. Så himla vackert!! Slottet är väldigt speciellt, skogen välskött och vacker med många öppna fält i närheten och havet ständigt närvarande.
Jag är så glad över mina sköna vandringskängor som gör att jag kan gå långa skogsvandringar igen och njuta av dom utan att ständigt tänka på värkande knän. Jag mår så bra av den energi jag får av den vackra naturen. Härligt att kunna fånga det på bild så att jag får njuta av det även senare under åren.
I helgen var det fånga dagen som gällde. Det var fint väder när vi vaknade på lördagen och maken och jag hade båda en längtan ut till skog och mark. Vi packade en matsäck och åkte iväg till Flemingsbergskogens naturreservat. Så vacker skog! Egentligen hade vi tänkt kolla efter svamp men det såg vi knappt några alls och definitivt inga ätliga. Däremot fanns det gott om lingon och blåbär och vi tog gott om tid på oss att plocka. Det blir nästan som en meditation att gå där i lugnet och bara koncentrera sig på plockningen. Skogen ger en otroligt skön energi! Vi tog fikat uppe på en mossbeklädd bergknalle. Det kändes lite ovant att inte komma fram till någon sjö men också lite speciellt att sitta där mitt i skogen. Mot slutet av utflykten hann regnet ifatt oss och vi blev ganska blöta innan vi for hem.
När vi kommit hem sprack det upp igen och blev soligt och fint. Efter en stunds vila tog vi en tur med båten. September kan verkligen vara fint och det gäller att passa på innan höstrusket kommer. Molnen var dramatiska när vi åkte ut men den här gången klarade vi oss undan regnet. Stockholm är en fantastisk stad, i synnerhet från vattnet.
Vilken härlig hemester det blev! Vädret blev mycket bättre än vi trodde, både i fjällen och i Stockholms skärgård.
Jag och maken åkte upp till Grövelsjön tillsammans med våra vuxna barn. Det var roligt att vara där sommartid igen, det var sjutton år sedan sist. Grövelsjön är ett fantastiskt ställe. Det finns så många fina vandringar för alla smaker. Man kan vara helt nybörjare eller en van vandrare, det finns något för alla. Vi tog oss upp till Storvätteshogna och det gick bra även för mig och mina artrosknän! Jag hade laddat med nya bra kängor, vandringsstavar och rehabträning. Härligt att få lön för mödan, jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna vandra igen. Härligt också att kunna plocka hjortron längs med vandringen. De är ju inte så söta men jag tycker nästan att de är godare naturella än som sylt, oftast är det alldeles för mycket socker i sylten.
Efter ett par dagars vila åkte jag och maken ut med båten i Stockholms skärgård. Vi har en liten plastbåt som två medellånga personer kan övernatta i. Vädrets makter var med oss och vi fick några fantastiska dagar på sjön. Liksom förra gången vi var ute blev Fjärdlång en klar favorit bland öarna. Där la vi oss i en naturhamn, tog en skön promenad i den fina naturen och fick en lugn och rogivande kväll med spegelblank sjö. Härliga ögonblick att plocka fram i vinter.
Så skönt det var att få komma till Bohuslän igen! Det är ett helt annat ljus där som gör så gott. Jag njöt av fulla drag av att få gå runt och ta in alla härliga platser. Havet är ständigt närvarande och vi satt ofta och blickade ut över horisonten. Det är något jag brukar längta till under vintern när vi är långt från Bohuslän. Ofta var det ett alldeles speciellt ljus när himlen var lite gråmulen och havet och himlen skiftade i olika nyanser av blått/grått/vitt.
Vi gick några vandringar längs med Soteleden, så fint!! Variationen på landskapet är rik: släta klippor, sandstränder, lummiga skogar och dalar, vida ängar och betesmarker. Alla bidrar de till en lyckokänsla hos mig och jag har kunnat tanka energi inför kommande höst.
Just nu är jag tillbaka i Stockholm och det finns massagetider att boka. Välkommen!
På lördag bär det av, då får jag äntligen åka till Bohuslän igen. Normalt brukar jag fira midsommar där men i år kändes det inte aktuellt med tanke på Corona. Midsommar blev bra trots det. Jag är otroligt privilegierad som bor i ett vackert Stockholmsområde alldeles nära vattnet. På midsommardagen blev det middag på balkongen med mina närmaste.
Härligt att äta middag på båten och kunna ta ett kvällsdopp utanför Minneberg. Det var många båtar där men vi kunde ändå bada med bra distans.
Mina artrosknän gör att jag är lite mer begränsad i rörligheten och jag har varit lite orolig för om det skulle gå att bada ifrån båten i år. Vår badstege är kort och smal och i ett visst läge hamnar man i en väldigt böjd vinkel på benen och då gör det väldigt ont i mina knän. Men med min egen far som inspirationskälla tänkte jag att det här borde gå att lösa. Så med hjälp av ett rep tillverkade jag ett extrasteg till badstegen vilket gör att jag kommer upp i ett upprätt läge redan nere i vattnet. Sedan var det mycket lättare att komma upp i båten. Badsommaren är räddad!
Mina knän har dessutom blivit bättre av den laserbehandling jag fått av OnLife i Kallhäll. Behandlingen har gjort att mitt opererade knä minskat i svullnad med minst 1 ½ cm. Det i sin tur gör att jag har lättare för att räta ut benet så att det blir ganska rakt igen. Numera kan jag sitta med raka ben i soffan utan att det gör ont, jätteskönt!
Min verksamhet har helt klart påverkats av Corona. Många företag har pausat på grund av att så få är kvar på kontoret. Massagen i min egen verksamhet påverkas av att många av mina klienter tillhör riskgruppen och därför håller sig hemma. Själv har jag haft tur så här långt och hållit mig frisk. Så länge jag är frisk och symtomfri fortsätter jag att ge massage.
Massage behövs verkligen i dessa konstiga tider. Många som jobbar hemifrån får ont i sina kroppar av obekväma arbetsställningar. Dessutom mår man bra av beröringen, i synnerhet nu när man knappt tar i varandra. Jag är noga med hygienen och rengör bänken noga mellan behandlingarna. De flesta behandlingar sker numera genom att man ligger på mage. Skulle det behövas att man ligger på rygg använder både jag och klienten munskydd som jag tillhandahåller.
För det mesta går det ganska bra i dessa konstiga Coronatider med social distansering, men ibland deppar jag ihop totalt. Jag saknar mina släktingar och vänner som jag inte träffat på evigheter. Jag saknar att kunna ta del av olika kulturella evenemang. Jag saknar att sjunga i kören och få träffa mina körkompisar.
Dagens väderprognos för Stockholm utlovade flera regnskurar så det gällde att fånga dagen på morgonen medan det fortfarande var soligt. Jag tog en lång och härlig cykeltur runt flera av Stockholms vackra öar. Långholmen är en speciell favorit och det var som balsam för själen att njuta av försommargrönskan där. Nu känns det lite lättare och jag tar mig nog igenom även den här dagen.
År 2020 har börjat riktigt bra för mig. Jag är i princip återställd efter tarmoperationen och känner mig mycket piggare och starkare än jag gjorde i höstas. Såhär i efterhand förstår jag att det tog ordentligt på psyket att få ett cancerbesked. Det i kombination med alla undersökningar och förberedelser för koloskopi tog musten ur mig, jag blev otroligt trött. Därför är det extra skönt att känna sig pigg och sugen på att arbeta och träna igen. Det har varit jätteroligt att träffa alla trevliga klienter igen. Det är inte alla yrken där man får så mycket positiv feedback direkt, jag är otroligt tacksam för det. I veckan har jag varit och pratat om nya spännande uppdrag. Det ska bli roligt!
Så är då 2020 här. Det känns härligt att vi går mot ljusare tider!
I mellandagarna var jag med maken och dottern i Orsa Grönklitt och åkte skidor. Det funkade jättebra att åka skidor. Först var jag inställd på att promenera men det var så skönt att kunna använda skidåkningen som rehabilitering! Det blev många härliga kilometer under våra dagar där och det bådar gott inför februari då vi ska åka upp till Bruksvallarna. Där finns det också fantastiska skidspår även ut på fjället.
Tillbaka i Stockholm hamnade temperaturen på 8 plusgrader. Suck, ingen snö här inte. Tur att Östermalms IP finns så att vi kunde åka lite långfärdsskridskor istället. För mig var det första gången på nästan två år. Förra säsongen kändes det inte som att min nya knäled tyckte att det passade så bra så jag vågade aldrig testa. Nu gick det jättebra efter de första osäkra skären. Jag älskar verkligen när man kommer in i en lugn rytmisk lunk, det är så skönt meditativt att åka då.
Idag gav jag min första massage efter sjukskrivningen. Det kändes också jättebra så nu är jag på G igen. Skönt!
Nu står år 2020 för dörren och det hoppas jag ska bli ett bra år. År 2019 har varit lite blandat. Det har varit lite svårt att hitta en bra balans mellan fysiskt arbete, återhämtning och egen träning. Mitt knä har varit mycket bättre än innan operationen men inte helt bra. Ibland har det blivit överansträngt av mitt fysiskt aktiva jobb och mina promenader. Då svullnar det upp och blir stelt och det är vila som gäller. Frustrerande.
Jag fyllde 60 år under 2019 och det var trevligt. Jag har gjort en del roliga resor med anledning av detta och firat med släkt och vänner. Att bli 60 bidrog även till att jag blev erbjuden att lämna ett avföringsprov till sjukvårdsregionen Stockholm-Gotland. Lite skrämmande kändes det men ändå bra att ta tag i och få reda på hur det står till med mig. Provet visade på blod i avföringen och nu blev jag kallad till en koloskopiundersökning. Den var besvärlig. Först skulle jag hålla en diet veckan innan som går helt emot det jag äter nuförtiden. Jag fick inte äta fibrer, frukt eller grönsaker med skal utan skulle hålla mig till vitt bröd, vitt ris och potatismos! Sista dagen innan undersökningen skulle jag vara fastande och dessutom dricka flera liter med ett laxeringsmedel som smakade fruktansvärt illa, det var nästan värst. Sedan gjordes själva undersökningen och den är inte heller kul. Det visade sig att jag hade ett ganska stort antal polyper som man plockade bort. Polyper i sig är inte farliga men får de växa till sig kan de utvecklas till cancertumörer. I den största polypen som togs bort hittades oroliga celler och en del cancerceller!
Att få ett cancerbesked är väldigt laddat. Hösten har kantats av undersökningar och oroliga tankar. Först fick jag göra en skiktröntgen för att se om några fler organ i buken var drabbade av cancer. Sedan blev jag opererad i tjocktarmen. En tio centimeter stor bit av tarmen togs bort i förebyggande syfte, fem centimeter innan polypen och fem centimeter efter polypen. Tarmbiten sändes på analys och efter två veckor fick jag besked om att all cancer var borta och jag nu var färdigbehandlad. Vilken härlig julklapp fem dagar innan julafton!
Det har varit omtumlande och väckt många tankar. Redan tidigare har jag varit medveten om att jag inte är odödlig men jag vill ju gärna leva i många till och få vara med min familj och mina vänner. Det gäller verkligen att ta vara på nuet och uppskatta det man har och inte ta något för givet. Det låter kanske som klyschor men det blir extra viktigt när man gått igenom en cancerbehandling.
Med lite perspektiv kommer det kanske att kännas som om jag kom väldigt lindrigt undan. Jag är verkligen tacksam att jag bor i Stockholm och erbjöds att göra ett avföringsprov. Jag är också glad över att jag tog tag i det och att min cancer hittades i ett tidigt skede vilket gjorde att det räckte med en mindre operation. Så det är en uppmaning till er alla, ta chansen när ni får den, det kan rädda ert liv.
Jag känner mig redan tämligen återställd och ser fram emot 2020 med tillförsikt. Det kommer att bli ett bra år!
Vilka härliga höstdagar det har varit emellan alla regndagar. Jag älskar när det är alldeles vindstilla och träden nästan är självlysande. Häromdagen promenerade jag på Långholmen i Stockholm. Där finns mycket fin natur och man får nästan en känsla av att vara mitt inne i en stor skog trots att storstaden finns runt omkring. Långholmen är verkligen en oas i Stockholm. När jag var nyinflyttad i Stockholm för mer än 30 år sedan tog jag ofta vägen förbi Långholmen. Det var som att komma ut på landet, jag gillade det. Det och så allt vatten runt holmen, det var det bästa.
