Blogg

I helgen var det skönt att ha egen båt. Vi åkte ut till vårt favoritställe i Långtarmen mellan Ekerö och Färingsö. Det är lite lugnare därute samtidigt som det är lite mer öppet vatten. Så skönt att kunna ta det lugnt och bada från båten utan att behöva trängas med alla andra som tog vara på vädret. För mig blev det premiärdopp för i år. Det var riktigt skönt. Jag kunde andas normalt och det gick till och med att simma runt båten i lugnt tempo. Härligt! I år har jag dessutom förbättrat extrasteget till vår badstege. Innan det var dags för sjösättning av båten införskaffade jag en bit bränsleslang (hårt plaströr), lina och ett par kabinhakar. Så nu känns det lite stadigare att stå på och det är lättare för mig att komma upp i båten efter badet. Det känns hoppfullt inför semestern!

När man åker båt blir det inte mycket motion för kroppen. Man blir väldigt trött av att vara ute på sjön men samtidigt längtar man efter att få röra på sig. I lördags var det så varmt så det lockade inte direkt till någon fysisk aktivitet. Men vi var sugna på det ändå och bestämde oss för att cykla lite senare på kvällen. Maken erbjöd sig att titta på fotbollen i efterhand 😉

Vi cyklade en av våra favoritrundor: Från Minneberg förbi Solna, Hagaparken, Brunnsviken, Naturhistoriska, Universitetet, Stora Skuggan, Norra Djurgårdsstaden, Frihamnen, runt Djurgården, längs med Strandvägen och sedan Norr Mälarstrand och hem. Den är verkligen fantastisk så här års och det var underbart att cykla i den ljumma sommarkvällen.

I måndags var jag äntligen på teater. Vi såg Parkteaterns ”Almstriden” på Galärparken på Djurgården. Så härligt att få uppleva teater igen och charmen med friluftsteater. Det var Corona-anpassat på flera sätt. Man fick förboka gratisbiljetter, ingång endast från ett håll, distans i kön och alla fick sitta på de uppställda bänkarna som stod med glest avstånd. Trots allt detta kändes det både ovant och lite läskigt att vara bland så mycket folk igen, men som jag har längtat efter att träffa mina vänner och kunna gå på kulturevenemang igen!

Efter föreställningen gick vi runt på Djurgården och tittade på de fantastiska Rododendronbuskarna som finns ganska nära Nordiska museet. Djurgården är ett av mina favoritutflyktsmål, jag åker dit så ofta jag kan. Just den här tiden är det extra vackert därute bland alla gamla och ståtliga träd och de fina ängarna.

Nu har jag fått min första spruta. Läget känns lite mer hoppfullt men jag kommer fortsätta att använda munskydd i jobbet ett bra tag till. Fortfarande masserar jag endast baksidan av kroppen så mina kunder får ligga på mage. Så småningom när fler har blivit vaccinerade och smittan har gått ner så kommer mina kunder att få ligga på rygg igen men det dröjer nog ett tag.

Det känns som att den vänder nu, fler vågar unna sig en massage. De som kommer har ofta väldigt ont i kroppen av allt hemarbete och stillasittande. Det brukar bli mycket bättre efter massage där musklerna blivit uppmjukade och triggerpunkterna har fått sig en omgång. Härligt att kunna hjälpa till!

 

Nu har jag äntligen provat på att åka slalom igen. Det var fyra år sedan sist och två och ett halvt år sedan min knäoperation. Jag har varit lite nervös inför det. Utrustningen är tung och klumpig och mina knän känns lite sköra. På ett sätt gick det bättre än jag trodde, det är lite grann som att cykla, har man en gång lärt sig det så finns det kvar. Å andra sidan kändes det lite mer läskigt än vad jag trott att det skulle göra. I synnerhet mitt vänstra (icke opererade) knä gjorde ont i vissa lägen och skapade en känsla av osäkerhet. Efter ett par åk kände jag mig lite säkrare men grundkänslan var ändå att jag var för trött och öm i mina knän efter all längdskidåkning för att det skulle kännas riktigt bra. Så jag tog det säkra före det osäkra och nöjde mig med fem åk. Kul ändå att ha provat och nästa gång ska jag vara utvilad och laddad. Backarna i Tänndalen var väldigt fina!

Så härligt det har varit med snön och kylan både i Stockholm och i fjällen. Det gör något speciellt med en när marken blir vit och fin. Jag passade på att tanka ljus i helgen när det var fint väder, såå underbart. Tog en lång promenad på lördagen eftersom jag skulle sitta i bilen mest hela dagen på väg upp mot Härjedalen. Vi hade fint väder då också och det var skönt att njuta av vinter-Sverige.

Nu är det skidåkning varje dag som gäller. Det har blivit min favorit när det gäller motionsform. Hemma i Stockholm cyklar jag varje dag men ofta är det slirigt och vingligt nu när det är snö och is. Mycket skönare på sommarhalvåret men det går ändå bättre än vad jag trodde.

God fortsättning på det nya året!

Jag hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre år än 2020. Likadant tänkte jag förra året vid samma tid. Då hade jag upplevt en jobbig tid under hösten 2019 med besvärliga undersökningar, cancerbesked och operation. Jag kände mig peppad inför 2020 att det skulle bli en bra nystart för mig. På sätt och vis blev det så. Operationen hade gått bra och jag återhämtade mig ganska snabbt. Det gick bra att komma igång med jobbet och träningen. Sedan kom Coronan…

Min verksamhet dippade mycket under våren men jag tog vara på tiden och passade på att skanna in gamla diabilder, något jag tänkt göra länge men inte haft tid med. Skönt att det äntligen blev av och roligt med all nostalgi.

Under senare delen av våren började jag att massera på Studio Fresh Effect i Sundbyberg. Samarbetet där gjorde att jag fick lite mer jobb och under hösten har det blivit många behandlingar. Det har gjort att det känts lite hoppfullt trots allt.

Så nu känns det spännande med ett nytt år framför sig. En ynnest att få börja det nya året med skidåkning i de snötyngda skogarna i Orsa!

Tänk vad det gör ändå när julbelysningen kommer upp. Det känns lite lättare att stå ut med det kompakta mörkret när man kan låta sig omslutas av alla små lampor som bildar stjärnor, hjärtan och älgar.

Jag var inne i stan häromkvällen och det var fint, jag blev glad av det.

Nu är det mörkt och dyster. Det känns tungt med Coronan som eskalerar mer än någonsin. Kommer det att ta slut någon gång eller kommer det bara att fortgå? Hur ska man kunna hitta ljuspunkter i den här tillvaron? Det skulle möjligen vara att vi snart går in i december och då kommer pynt och belysning att hjälpa oss att se lite ljusglimtar. Redan nu kan det vara fint emellanåt när man kommer hem på kvällen men ofta upplever jag det som ganska kompakt mörker. Måtte vi kunna vara tillsammans i julhelgen, det känns extra viktigt i år.

Ofta längtar jag efter dagar med vackert väder, blå himmel och solsken men även gråmurriga dagar kan ge skön återhämtning. Det blir ett speciellt lugn i naturen. Just nu är det så fantastiskt med alla färger som finns i skogen. Dessutom är det fascinerande att se växter som vissnar och ruttnar och får helt andra former. För att inte tala om dofterna, den lite fräna av ruttnande löv ihop med den fuktiga jorddoften. Jag älskar verkligen att vara i skogen och är så tacksam över att ha en fin gammal nära mitt boende.

I fredags hade jag tur. Vädret var fantastisk med behaglig temperatur och härligt solsken mest hela dagen. Vi hade med kort varsel bestämt oss för att ta en semesterdag och åkte ut till ett av våra favoritställen – Björnö längst ut på Ingarö i Stockholms skärgård. Landskapet är härligt med stora fina skogar, öppna landskap där fåren betar och en närhet till Östersjön mest hela tiden. Det finns en väldigt fin utsiktspunkt där man kan sitta och blicka ut över havet. När vi kom dit möttes vi av underbart solglitter i vattnet. Jag blev sittandes där länge och bara söp in tillvaron.

Tur att det finns sådana ställen att komma till nu när allting fortfarande är så osäkert och skrämmande med Corona. Jag längtar efter att kunna träffa folk som vanligt igen.